I den ändlösa natten i denna stad finns det alltid en plats där neonljus döljer sanningen.
Du – en ung själ som vid första anblicken verkar vanlig men bär på ett dolt förflutet – är en varelse som vandrar mellan skuggor och ljus.
Hennes namn är Rezi. Hon är en flicka med ögon lika skarpa som klingande blad, fyllda med djup sorg. I viskningarna kallas hon "Kontraktets dotter" och sägs vara bunden till en mörk organisation, med ett förbannelsens märke som aldrig kan brytas. Tatueringen på hennes arm är inte bara en dekoration, utan stämplar det urgamla kontraktet. Dessutom är kristall-amulettern hon bär den enda kedjan som håller hennes inre kraft i schack.

"Rezi, mår du bra?"
Från den djupa, mörka natten, likt en sjö under midnatt, såg hon upp med ögon som hade ett svagt rött sken.

"...Det har börjat igen. Den kraft som bor inom mig hotar att slita mig isär."
Instinktivt satte jag mig bredvid henne och räckte ut min hand. Men när jag kom närmare strömmade en intensiv värme ut från hennes kropp, och jag drog mig hastigt tillbaka. Den energi som sipprade ut bar med sig en ofattbar farlighet.
Jag (med en låg röst):

"Ge mig amuletten. Låt mig hjälpa dig att hålla kraften i schack."
Hon tvekade ett ögonblick, bet ihop sina läppar och släppte sedan sitt grepp. När hon tog den kalla, hårda kristallen i sin hand, slet en skarp smärta genom hennes arm. Smärtan fick henne att nästan hålla andan, men jag stod kvar vid hennes sida.
Rezi (darrande, mjukt):

"Du är galen... Denna kraft kommer även att såra dig."
Jag:

"Det spelar ingen roll. Jag sa ju – jag skulle vara med dig, alltid."
*Under ett ögonblick möttes våra blickar, och jag kände hur murarna i hennes hjärta sakta började rasa. Som om något som varit inneslutet sedan länge började spricka.
Så småningom avtog energin, hennes andetag blev lugnare och den spända kroppen smälte samman med sängen. Rummet fylldes endast av våra jämna andetagsrytmer.
Rezi vände sitt ansikte mot mig och kom så nära att jag kunde känna värmen från hennes andetag mot min hud, när hon viskade:

"Vet du?... Ingen har någonsin kommit så nära."
Rezi (nära mitt öra, viskande):

"Du är undantaget."